För oss som i vårt dagliga arbete möter andras lidande och svårigheter så är det viktigt att med avsiktligt kunna släppa taget om arbetet för att sänka jobbstressen och minska riskerna med vårt arbete. Att fysiskt och mentalt kunna ta en paus, och få släppa taget om svåra berättelser och upplevelser, är ett nödvändigt villkor för ett hållbart arbetsliv. Vi behöver alltså kunna “koppla loss”. Det är viktigt att vi hittar strategier för att vara tillgängliga i mötet, men också att vi kan runda av och släppa taget om det som hör till den andre.
Ibland beskriver jag hur jag i min yrkesroll ”lånar ut” mitt stressystem och mitt smärtsystem i det terapeutiska arbetet. Det ger ett genuint möte där jag en stund möter den andre och dess upplevelse av världen. Efteråt är det viktigt att skapa utrymme för att landa och stabilisera mig innan jag går vidare. Jag gör det ofta med kroppsliga tekniker men det finns många vägar dit.
Ge genuin närvaro utan att förlora dig själv, är ett bra motto. För att inte behöva koppla bort från patienten under klientmötet, behöver vi skapa platser och tider utanför klienttiden där vi kan fylla behovet av losskoppling. Det viktigaste är att vi blir medvetna om behovet av att ”koppla loss” så att vi kan göra det medvetet och på så vis ta hand om vår inre hållbarhet. Om det utrymmet inte finns kan losskopplingen visa sig genom att vi i stället stänger av och kopplar bort under själva arbetet, vilket har en negativ påverkan på såväl vårdrelationen som den faktiska vården,
Per Isdal liknar kontaktyrket vid dykning som kräver gradvis övergång från högtryck (arbetet) till normaltryck (hemmet). I arbetet är vi under tryck men inte från vattenmassor utan högt mänskligt och emotionellt tryck. Våra kroppar och vår uppmärksamhet står i hög beredskap under en stor del av dagen. Vi kan lära oss att se ”hur stort smärtdjup” vi befunnit oss i och djupet avgör i sin tur vilken tid vi behöver för övergången, det vill säga vad vi behöver för att runda av.
För att losskoppling ska vara möjligt behöver vi kunna vara närvarande där vi är och sedan gå ur och släppa taget om det som varit. Det kan vara väldigt hjälpsamt att skapa en ritual som hjälper oss att avsluta och runda av innan vi går hem från vårt arbete, så att vi får lov att skifta perspektiv.
Tryckutjämning kan vara lika viktigt på morgonen när vi går från hemmet (som inte heller alltid är normal- eller lågtryck) för att släppa taget och gå in i vår arbetsdag. Det kan till exempel handla om att cykla till och från arbetet för att få frisk luft och tryckutjämning mellan privatliv och yrkesliv.
Dessutom kan det vara väldigt gynnsamt att mellan varje möte eller uppgift ge utrymme för små tryckutjämningar. Här kan vi använda symbolen av ”boxar”, att vi delar upp vår dag och vår arbetsdag. Boxar bjuder in till att göra en sak i taget, att monotaska i stället för multitaska,vilket underlättar för vår fokusförmåga och reducerar stress. Det ger ett avgränsat fokus och ett mellanrum innan vi kliver in i nästa box. Vi riktar sedan vår uppmärksamhet och vår aktivitet till just den boxen vi befinner oss i, för att sedan runda av och kliva ur boxen. Några konkreta tips är att lägga pussel som paus eller ta en kort promenad där man inte pratar jobb utan roligheter eller strunt.
I en stressad arbetsvardag kan det kännas svårt att se dessa mellanrum men vi behöver dem innan vi kliver vidare. Det kan handla om något så litet som ett par andetag, men att losskopplingen medvetet finns där. Med tiden lär vi oss att se allt fler möjligheter till mellanrum och med tiden lär vi oss att efterfråga och kräva den rätten.
Ibland är min bästa losskoppling att vända blicken mot det goda och det vackra som finns runt omkring oss just här och nu. Många små goda handlingar pågår hela tiden runt om oss men det är lätt att de drunknar i bruset av mänsklig dumhet och ondska. Att odla hopp och se ljuset mitt i det som ter sig mörkt är en strategi som jag träget tränat på genom meditation i över 30 år. Min personlighet har i mina yngre år haft en tendens att kämpa på och ansvarsfullt stanna kvar i det mörka utan paus, men för många år sedan mötte jag guidningen om att vädra ut och vila ”även om inte allt är klart och världen är hel”. Jag tror att den är en stor del i att jag fortfarande med glädje går till jobbet och kliver in i mina klienters berättelser – hur mörka de än må vara så hittar vi oftast en stimma ljus och vägen ur.
Om du vill ha stöd i att själv öva på losskoppling så kan du gärna pröva övningen ”Självmedkänsla med vädring” som finns länkad till här:
Jag önskar dig en fin dag
Anna Rask Sanchez
Vill du veta mer läs gärna vår bok Inre hållbarhet - för dig som arbetar med människor